Lagar som inte gick igenom
För att förstå en viss lag behöver du ibland gå tillbaka till förarbetena och läsa om varför lagen infördes. För att hitta förarbetena behöver du följa lagstiftningen bakvägen, och för att förstå hur du ska gå till väga bör du känna till något om hur lagstiftningsprocessen går till.
Beslutar om lagar
När du letar efter förarbeten till en. Sveriges riksdag fattar beslut om nya lagar och lagändringar. Regeringen ligger normalt bakom lagförslagen, men även enskilda riksdagsledamöter kan ta initiativ till nya lagar. Många av de lagar som införs grundar sig på beslut i EU. En del beslut som fattas inom EU, förordningar, blir direkt gällande. Direktiv måste däremot omvandlas till svensk lagstiftning. Lagar börjar vanligtvis med ett förslag från regeringen, en så kallad proposition.
Regeringen lämnar ungefär propositioner till riksdagen varje år. Vissa av dem föreslår helt ny lagstiftning medan andra är förslag till ändringar av befintliga lagar. Ett lagförslag kan även komma från en eller flera riksdagsledamöter, förslaget kallas i så fall för en motion. Uppdaterad 23 januari Meny Undernavigering Så styrs Sverige Arbetet på nationell nivå Arbetet på regional nivå Arbetet på lokal nivå Myndigheter och bolag med statligt ägande Regeringens arbete på EU-nivå Grundlagar och demokratiskt deltagande Lagstiftningsprocessen Utredningar och kommittéer Utredningens förslag presenteras Lagrådet granskar förslaget Regeringen lämnar proposition till riksdagen Riksdagen fattar beslut Lagar i Svensk författningssamling Ett exempel ur verkligheten Rättsinformation som publiceras på webbplatsen Webbplatser och databaser med rättsinformation Budgetprocessen Så arbetar regeringen och Regeringskansliet Nordiskt samarbete Internationellt samarbete.
Regeringens propositioner Ett lagförslag kan även komma från en eller flera riksdagsledamöter, förslaget kallas i så fall för en motion. När regeringen vill införa en ny lag går det oftast till så här: En statlig utredning tillsätts för att utreda frågan. En kommitté eller en person, särskild utredare, får i uppdrag att undersöka förutsättningarna för det regeringen vill genomföra. Betänkandet skickas på remiss till berörda myndigheter, organisationer, kommuner och andra intressenter som får lämna synpunkter, så kallade remissvar.
Om många av dem som svarar är negativa kan beslutet bli att inte gå vidare i frågan, eller att försöka hitta andra lösningar än de som utredningen föreslår. Även de som inte har fått remissen skickad till sig har rätt att lämna synpunkter. Regeringen bearbetar därefter förslaget i betänkandet och skriver ett förslag till lag.
Riksdagen beslutar om lagar
I många fall lämnas förslaget sedan till Lagrådet, en så kallad lagrådsremiss, som granskar regeringens förslag. Regeringen bearbetar därefter förslaget vidare och lämnar det sedan som en proposition till riksdagen. Ett förslag kan även komma från en eller flera enskilda ledamöter i riksdagen. Ett eller flera av riksdagens utskott får lämna synpunkter på förslaget utskottsbetänkande. Riksdagen röstar om förslaget. Om en majoritet i riksdagen röstar för förslaget utfärdas den nya lagstiftningen i Svensk författningssamling, SFS.
När svensk lagstiftning bygger på beslut i EU går det oftast till så här: Lagar grundade på EU-beslut börjar med ett förslag från EU-kommissionen. Kommissionens förslag lämnas till EU:s medlemsstater för att behandlas och beslutas i ministerrådet. I många fall ska inte bara ministerrådet utan även Europaparlamentet besluta i frågan. Kommissionens förslag lämnas också till de nationella parlamenten för en subsidiaritetsprövning.
I Sverige lämnas förslaget till regeringen, och vidare till det departement som är ansvarigt för frågan. Ett förslag inom arbetsmarknadsområdet ska till exempel lämnas till Arbetsmarknadsdepartementet. Det ansvariga departementet utarbetar sedan tillsammans med andra berörda departement en svensk ståndpunkt. Den svenska ståndpunkten framförs därefter vid förhandlingar på olika nivåer i ministerrådet.
Först förhandlar tjänstemän i en rådsarbetsgrupp, sen möts länderna i Coreper och slutligen möts ministrarna i ministerrådet. Innan regeringen kan presentera den svenska ståndpunkten i EU:s ministerråd måste regeringen samråda med riksdagen. Det sker genom att den minister som ansvarar för frågan samråder med EU-nämnden, som är riksdagens organ för samråd med regeringen i EU-frågor. EU-nämnden har 17 ledamöter och samtliga riksdagspartier finns representerade.
Diskussionerna mellan riksdagen och regeringen kan ibland leda till att den ståndpunkt som regeringen ursprungligen tänkt sig ändras. Om det sker några ändringar eller tillägg när Europaparlamentet och ministerrådet har behandlat förslaget lämnas det över till medlemsländernas regeringar igen. Då måste kanske frågan på nytt tas upp i riksdagens EU-nämnd. Det är inte ovanligt att samma fråga behandlas flera gånger i riksdagen under förhandlingens gång.
Om beslutet som fattats efter att Europarlamentet och ministerrådet enats är ett EU-direktiv måste regeringen genomföra direktivet i svensk lagstiftning. En EU-förordning blir däremot direkt gällande i alla EU:s medlemsstater. Även när det gäller en EU-förordning kan befintlig svensk lagstiftning behövas anpassas.