Kris och konflikthantering umeå
När du läser ämnet freds- och konfliktstudier får du lära dig om och analysera orsaker till krig och konflikter och förutsättningar för fred. Å ena sida får du lära dig om väpnade konflikter och de villkor som gäller för världens mest utsatta människor. Å andra sidan utgår vi i ämnet ifrån att fred måste och kan skapas. Veronica Strandh, docent i statsvetenskap och lektor i offentlig förvaltning, är en av de första svenska forskarna som tagit ett helhetsperspektiv på civilsamhällesfrågor i relation till krisberedskap i sin forskning.
Att lära känna sina grannar och ha ett uttalat socialt nätverk kan vara livsavgörande om det skulle inträffa en omfattande samhällskris. Ett tidigt samhällsintresse fick Veronica Strandh att studera nationell och internationell kris- och konflikthantering och även ägna sig åt forskning inom området. I närmare 25 år har hon på olika sätt kommit att engagera sig för frågor om krisberedskap, katastrofriskreducering, våldsbejakande extremism, fred och fredsprocesser.
Samhällsengagemang är en avgörande pusselbit inom krisberedskap, säger Veronica Strandh, som är docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, och forskar om krisberedskap, civilsamhället och frivilligas roll vid kriser och olyckor. I och med det rådande världsläget med klimatförändringar, Rysslands anfallskrig mot Ukraina och kriget mellan Israel och Hamas har frågan om krisberedskap kommit allt högre upp på agendan.
Hur ser Veronica Strandh på den civila krisberedskapen i Sverige? Som jag ser det är krisberedskap en pågående process. Jag vill inte låta alarmistisk, men vi är just nu i ett skede där den behöver utvecklas ganska snabbt, säger hon. Veronica Strandh är en av de första svenska forskarna som tagit ett helhetsperspektiv på civilsamhällesfrågor i relation till krisberedskap i sin forskning och har bidragit till att frivilliga resurser numera tas med i planeringen inom svensk krisberedskap på ett mer systematiskt sätt.
Den utgångspunkten är en av anledningarna till att hon har satt sig i bilen tidiga morgnar och kört sträckan Västerbotten—Jämtland för att intervjua ideellt engagerade. I ett forskningsprojekt intervjuade hon frivilliga som engagerat sig i så kallade service- och trygghetspunkter, SOT-punkter i Åre, Ragunda, Krokom och Härjedalens kommun. En SOT-punkt erbjuder grundläggande service när en störning, som till exempel ett elavbrott, eller en kris inträffar.
Invånarna kan då få tillgång till livsmedel och drivmedel under en kortare period, konkret kan en SOT-punkt vara en container där även ett reservkraftaggregat är placerat. Det saknas inte intresse och vilja att arbeta förebyggande med krisberedskap i Sveriges kommuner, det finns olika koncept på flera platser som ligger i linje med de jämtländska SOT-punkterna. Men det viktiga är inte, menar Veronica Strandh, att ha en mall för arbetet, snarare behövs mer stöd och resurser till kommunerna, som i sin tur behöver stöd från Länsstyrelsen, som behöver förutsättningar från den nationella nivån för att stödja processerna i arbetet med krisberedskap.
Sverige har, till skillnad från andra länder, ett mer decentraliserat krisberedskapssystem, där det i vissa mindre kommuner finns en problematik med bristande resurser. Ett faktum är att det ibland bara är en person som jobbar med frågorna trots att ämnet är så aktuellt. I ett av sina tidigare forskningsprojekt undersökte hon, tillsammans med forskarkollegor från olika discipliner, säkerhetsrisker kopplat till våldsbejakande extremism.
Vi kunde bidra med värdefulla perspektiv som anammades av myndigheter och kom till nytta praktiskt i deras pågående arbete till exempel hos Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Det är viktigt att fokusera på vad som faktiskt fungerar bra. Ett exempel är på något som fungerat bra är samarbetet mellan kommuner och frivilliga resursgrupper, FRG, som finns i omkring av Sveriges kommuner. Ett tal kommuner vill också starta upp grupper.
FRG har till syfte att utgöra ett stöd till kommunerna när de ordinarie resurserna inte räcker till.
Anser Veronica Strandh att kommunerna förlitar sig allt för mycket på ideella krafter? Snarare handlar det om att kommunerna skulle vilja arbeta mer systematiskt för att nyttja frivilliga på ett så bra sätt som möjligt. Att vilja hjälpa till är en del av vår mänskliga natur.
Programmet för internationell kris- och konflikthantering, 180 hp
Vid omfattande katastrofer runt om i världen har forskarna upprepade gånger kunnat se att viljan att hjälpa andra är stor liksom tillströmningen av människor som vill göra något för de drabbade. I forskningen beskrivs det som ett prosocialt beteende. Men det är också ett sätt att känna att man får kontroll över någonting som annars upplevs som väldigt osäkert och hotande. Forskningen har visat att i områden med stark granngemenskap och ett starkt socialt kapital återhämtar sig människor snabbare vid en kris.
Det finns många vittnesmål och historier om grannar som hjälper till att söka igenom hus efter en naturkatastrof och markerar med ett stort kryss på byggnader, vilket gör att räddningstjänsten i en prekär situation snabbt kan se att där inte finns några människor och kan dirigera insatserna där de behövs som mest. Starka granngemenskaper finns självfallet även på hemmaplan, främst på landsbygden.
Det blir en slags informell inventering av vilka resurser som finns i lokalsamhället. Det finns sedan barnsben en individuell resiliens och erfarenhet av att vara förberedd på om något skulle hända.
Umeåforskare: "Samhällsengagemang avgörande pusselbit i krisberedskap"
Ett tips från Veronica Strandh till alla som bor i en storstad är att lära känna sina grannar så att det finns ett mer uttalat nätverk om det skulle inträffa en omfattande samhällskris. Det är ett väldigt dåligt beteende ur krissynpunkt. Att faktiskt ta sig lite tid att heja på folk, etablera någon form av relation, man behöver inte älska alla för det, att ha ett namn och ett ansikte på varandra är en bra början. Veronica Strandh berättar att i vissa hyresrättsföreningar har det startats initiativ till studiecirklar eller möten där krisberedskap är temat.
Hon tycker sig även se ett retoriskt skifte från myndigheter och politiker där medborgare, förutom att förbereda sig genom att ordna med en krislåda, uppmanas att engagera sig i en ideell förening eller i frivilliga försvarsorganisationer. Veronica Strandh menar att vi som medborgare behöver ställa oss frågan om huruvida vi är beredda på en eventuell kris, samtidigt som det till syvende och sist är staten som har ett grundläggande ansvar för vår säkerhet.
Gör en plan för hur du kan ordna med vatten, mat, kommunikation och värme i bostaden under sju dagar. Publicerad: Uppdaterad: , Text: Josefin Laestadius.