Vad används för kulor i kulsprutor
Ordet skott används även för att beteckna själva handlingen då skjutvapnet avfyras (till exempel vådaskott). I den senare användningen kan ordet även böjas till: skjuta, sköt. Vapenpatron: Specificerad benämning för att särskilja patroner inom ammunition från andra ting med benämningen patron (till exempel bläckpatron). Tung kulspruta militärförkortning : tksp på sverigesvenska eller tungt maskingevär på finlandssvenska av finska : raskas konekivääri är en benämning för kulsprutor som är för otympliga för att praktiskt kunna förflyttas av infanteri under strid jämför medeltung kulspruta , lätt kulspruta , ett resultat från behovet att ha vissa kulsprutor med ett tungt stabilt lavettage för bättre träffbild på längre avstånd och rekylhantering med kraftig ammunition etc.
Tunga kulsprutor används främst som fordonsbestyckning eller fast närförsvar till stridsvärn och dito. Begreppet tung kulspruta används ofta även för att beskriva kulsprutor som skjuter grövre ammunition än traditionella enhetsgevär vanligen kaliber 12,7—14,5 mm jämte 5,45—7,92 mm , historiskt annars kallade grovkalibriga kulsprutor [ 1 ] om kalibern överskrider 20 mm går klassifikationen över till automatkanon enligt traditionell internationell doktrin.
Grovkalibriga kulsprutor kommer från två huvudsakliga behov; ett behov att kunna bekämpa mål på längre avstånd än finkalibriga kulsprutor, där grövre kaliber ger tyngre projektiler vilket resulterar i högre kinetisk energi som i sin tur bibehåller projektilhastighet i banan längre än lättare projektiler med likvärdig drivkraft och därför erhåller längre räckvidd, samt ett behov att erhålla högre verkan mot fordon och skyddade värn med mera, där högre kaliber tillåter högre slagkraft för pansarbrytande projektiler och granatammunition.
Kraftigare ammunition resulterar dock i högre rekyl, varför grovkalibriga kulsprutor nästan alltid utformas som tung kulspruta med tungt och stadigt lavettage passande för eget skyddsvärn och fordonsbestyckning. Under andra världskriget var grovkalibriga kulsprutor särskilt vanliga som flygplansbestyckning. Det förekommer i mycket liten utsträckning även grovkalibriga kulsprutor utformade som medeltung kulspruta med vapenkolv och stödben , en okonventionell lösning som ej är duglig som traditionell kulspruta, utan snarare agerar tyngre understödsvapen eller materielförstöringsvapen en.
Grovkalibriga tunga kulsprutor har funnits lika länge som det funnits automatvapen, men den moderna användningen av grovkalibriga kulsprutor började utvecklas under första världskriget.
Kulspruta 58
Samma idé fanns i USA för en halvtumskalibrig 12,7 mm kulspruta, vilken resulterade i en tidig vattenkyld föregångare till M2 Browning , kallad Browning M Ingen av kulsprutorna kom att användas i strid under första världskriget men den följande amerikanska M2 Browning från kom att få stor användning runt om i världen efter kriget. När andra världskriget utbröt hade flera typer av grovkalibriga kulsprutor utvecklats runt om i världen.
De flesta utvecklades för att användas i flygplan men den ryska DSjK och amerikanska M2 Browning kom även att användas på markfordon. DSjK och M2 kom att bli rivaler under andra världskriget då båda presterade lika både i eldhastighet , och utgångshastighet. Efter kriget blev grovkalibriga kulsprutor ovanliga på flygplan som resultat av ett behov för högre verkan. De sista stora jaktflygplanet bestyckad med grovkalibriga kulsprutor kom att bli amerikanska North American F Sabre , vars senare varianter försågs med 20—30 mm automatkanoner som ersättning för de tidigare 12,7 mm kulsprutorna.
På arménivå och till sjöss, samt som helikopterbestyckning, har grovkalibriga kulsprutor sett fortsatt större bruk. I både USA och Ryssland samt forna Sovjetunionen med mera är det standard att förse stridsvagnar med en grovkalibrig kulspruta på torntaket, avsett som fordonsluftvärn bland annat. Anledningen till att de kallades automatkanoner har med svenska flygvapnets kaliberdoktrin att göra. Jämte gevärskaliber erbjuder kaliber 12,7 mm och uppåt främst granatammunition vad gäller luftstrid , varför det inte finns något egentligt behov av ett särskilt kaliberspann för grovkalibriga kulsprutor, eftersom de agerar samma vapen som övriga konventionella flygplanautomatkanoner.
Dessa kom att brukas som flygburna övningsvapen ända in på början av talet när Saab 37 Viggen och SK 60 togs ur bruk. Den brukas bland annat på stridsbåt 90H med mera. De två främsta grovkalibriga kulsprutorna världen över är amerikanska Browning M2 och sovjetiska DSjK. Båda modellerna introducerades under eller strax inpå andra världskriget och brukas över större delen av världen än idag, vissa modeller i stort sett oförändrade från original.
Patronerna som utformades för Browning M2 12,7 × 99 mm och DSjK 12,7 × mm har även blivit återbrukade i ett stort antal andra vapen utvecklade i eftermäle. Kulspruta Innehåll flytta till sidofältet dölj. Artikel Diskussion. Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik. Verktyg Verktyg.
På andra projekt. Commons Wikidata-objekt. Tung kulspruta. Övre vänster: Rysk 12,7 mm 6P49 Kord monterad vid en stridsvagns taklucka som fordonsluftvärn. Övre höger: Sovjetisk 14,5 mm KPV tung kulspruta i kvadrupelt luftvärnslavettage. Undre vänster: Tysk 8 mm MG 08 tung kulspruta från första världskriget med vattenfylld kylmantel. Undre höger: Ukrainsk soldat bakom en 12,7 mm DSjK tung kulspruta på trefotsstativ. Grovkalibrig kulspruta [ redigera redigera wikitext ].
Kulspruta – Wikipedia
Historik [ redigera redigera wikitext ]. Grovkalibriga kulsprutor i Sverige [ redigera redigera wikitext ]. Kända modeller [ redigera redigera wikitext ]. Tunga kulsprutor lista [ redigera redigera wikitext ]. Anmärkningar [ redigera redigera wikitext ]. Externa länkar [ redigera redigera wikitext ].