Päron ranja
Akhil Ranjan Chakravarty (born ) is an Indian organic chemist and a professor at the department of inorganic and physical chemistry at the Indian Institute of Science. [1]. Det finns mycket sagt om päron genom historien men nån folklig allmogefrukt för pöbeln kan man knappast kalla det vid första anblicken… En av de första sakerna som slår mig när jag samlat sortnamn till päron är just hur snofsiga, överklassigt glassiga namn de ofta fått; det är gott om grevar, grevinnor, doktorer, generaler, kejsarinnor och Napoleon!
Eftersom päron är en mer värmekrävande frukt än t ex äpple så är det ingen tillfällighet att många sorter har namn på franska och tyska med ursprung i dessa och kringliggande länder särskilt Belgien, Frankrike, Tyskland och England. En stor del av päronförädlingen har varit koncentrerad där, även om det också finns många intressanta sorter från USA, Ryssland, Lettland och Finland. Särskilt härdigheten är något man jobbat på att förbättra med tiden, och motståndskraften mot skorv.
Att ett päron är jättegott hjälper ju föga om det alltid drabbas av sjukdom eller inte klarar svensk vinter… Många av de gamla sorterna är därför ofta mindre lämpliga för hobbyodlares moderna hemträdgårdar, men för en sann päronentusiast så är de förstås intressanta ändå. Historiskt har päron varit väldigt värmekrävande, haft dålig härdighet och varit känsliga för skorv. De modernare sorterna tål ofta mer kyla, är mer motståndskraftiga och har ofta ett fastare, krasigare fruktkött.
Numera använder vi päron mer ensidigt som bordsfrukt, dvs vi äter det ofta rakt av. Att kategorisera päron och tvinga in dem i olika grupper är verkligen inte lätt… Frågan är om det ens låter sig göras?
Olika pomologer har kategoriserat päron lite olika. Själv tycker jag nog att beskrivande kategorier är mest intressanta. Det här är några av de vanligaste:. Bergamotter — Ganska små, nästan helt runda päron med matt, ofta lite smårostig yta, tjockare skal och väldigt speciell smak. Romarna verkar ha fått eller erövrat bergamotterna från Mysien i Mindre Asien och kanske spreds de till England med Julius Caesar. Höstbergamott är nog den mest kända men det finns många fler: Lübeckerbergamott, Gansels Bergamott, Älebypäron mfl.
Fruktköttet är grövre och betraktades vanligen som hushållsfrukt dvs den behövde förädlas. Vinner kanske inga skönhetstävlingar direkt men var ofta mycket uppskattade förr som hushållsfrukt kokning, torkning mm.
Prof. Dr Rakesh Ranjan
Ett av de allra äldsta päronnamnen man känner till, namnet har spårats så långt bak som till talet och det finns både sommar- höst- och vinterbonchretienner. Olof Eneroth försökte reda ut de olika sorterna och fick iallafall fram bra beskrivningar av två sorter: Lundströms Bonchrétien och Toppig Bonchrétien men det finns långt fler sorter som verkar passa in i kategorin egentligen, Williams mfl.
Kanelpäron — Smakrika päron med kryddig smak men mycket kort hållbarhet, t ex Vingåkers Kanelpäron, Litet Kanelpäron, Långt Kanelpäron mfl. Många av våra moderna, kommersiella päronsorter verkar tillhöra den här kategorin. De kan ha olika storlek och färg men har ofta regelbunden form och jämn yta. Päron kan, precis som äpple, ympas på olika sorters grundstammar vanligen pratar man om mer eller mindre starkväxande eller svagväxande men till skillnad från äpple så är inte alla päronsorter kompatibla med alla grundstammar.
Det kompabilitetsproblemet kan man lösa med en sk mellanledsymp, som används som en slags transformator. Så innan du väljer grundstam så gäller det att du tagit reda på vilka grundstammar som just den ädelsorten du vill ympa faktiskt är kompatibel med. Mer om de olika grundstammarna och deras egenskaper kan du läsa på Skogsträdgårdsbloggen: Grundstammar del 2 — Päron där Philipp Weiss har gjort en jättefin sammanställning.
Jag vill vara väldigt tydlig med att jag själv varken har odlat eller smakat alla dessa päronsorter i listan. Jag har väldigt begränsad erfarenhet av päron men ett stort intresse och har heller inte gjort all research själv; varför uppfinna hjulet när det redan finns? Vad jag gjort är att förenklat sammanställa den information som redan finns om päron, som andra före mig skrivit om i böcker, tidskrifter, på nätet osv.
Mycket av den informationen har jag fått eller hittat tack vare medlemmar i Päronkommittén i Sveriges Pomologiska Sällskap. För dig som vill se bilder, kunna sortbestämma och läsa mer ingående om sorterna så rekommenderar jag varmt boken Våra päron-, plommon- och körsbärssorter av Anton Nilsson, och boktipsen och listan med källor i slutet av inlägget. De lite härdigare sorterna är markerade i grönt.
Sortguide: Päron
Sortguiden avser främst Pyrus communis. Med reservation för eventuella felskrivningar. En sort som upptäcktes som vildväxande i en skog vid Blois i Frankrike på talet och döptes efter han som upptäckte moderträdet enligt Anton Nilssons bok men enligt andra källor var det munkar i västra delen av Tyskland som upptäckte det, enligt annan källa var det en tysk plantskoledirektör som upptäckte sorten i Loire-dalen… Oklart vad som gäller.
Att det är ett mycket gott dessertpäron med lite tjockare skal verkar dock alla vara överens om. Sorten spreds i Frankrike och Tyskland och kom till Sverige runt Spreds inte längre än till Mälardalen pga begränsad härdighet. Tyvärr skorvkänsligt. Frukten har ett ganska grovt utseende men rätt bra hållbarhet ca en månad. Alexander Lucas är ett mycket älskat päron som säljs än i dag, både som frukt och som träd.
Det faller inom kategorin smörpäron och är en triploid sort som ger ganska stora päron med gröngult, matt och lite fett skal. Som mogen övergår färgen till ljusgul med skalpunkter med grön omkrets, ibland har frukten lite rodnande solsida. Skaftet har förtjockad ände och bas och kärnorna är ofta outbildade. Frukten kan ha skorvfläckar men päronen har en god, klar doft och smaken beskrivs som söt och aromatisk; en bra dessertfrukt helt enkelt.