Kompostering nackdelar
För- och nackdelar med kompostering Composting is a great way to reduce waste and create a healthy, nutrient-rich soil. It’s an easy, natural process that has been used for centuries. Det finns många olika åsikter om hur man ska odla på bästa sätt men de allra flesta odlare är ändå överens om att det är bra att tillföra kompost till jorden. En bra kompost innehåller nedbrutet organiskt material, ett rikt mikroliv och är fri från ogräsfrön och patogener.
Det finns flera olika metoder för att kompostera som ger lite olika resultat när det kommer till sammansättning av mikroliv, nivån av hygienisering och näringsinnehåll. Det finns för och nackdelar med de olika metoderna och oavsett vilken metod man använder bör man vara noggrann med detaljerna för att få ett bra resultat. Alla komposteringsmetoder är beroende av att mikrolivet bryter ner materialet.
För att mikroorganismerna skall trivas behöver de mat, vatten, rätt temperatur och ett bra gasutbyte. Hur det uppnås kan gå till på olika sätt.
Allt du behöver veta om kompostering
Det enklaste och naturligaste sättet att kompostera är att låta nedfallna löv och växtrester ligga kvar i planteringarna. Som man gör i täckodling. Saknas det mikroliv i jorden kan det ta ett tag innan nedbrytningen kommer i gång. Det går även bra att göra en enkel trädgårdskompost med löv och växtrester som får ligga så länge som krävs för att den skall brytas ner. Vill man kompostera i större skala och vara säker på att slutresultatet är fritt ifrån ogräsfrön och patogener bör man använda andra metoder.
Nedan följer beskrivningar av tre metoder vi har använt. Det finns betydligt fler än dessa. Strängkompostering är en vanlig metod för storskalig komposttillverkning. Det går till så att man lägger upp utgångsmaterialet i rätt proportioner i långa strängar som sedan blandas och vattnas med en speciell kompostvändare. Temperaturen i komposten stiger när nedbrytningsprocessen kommer i gång.
Temperaturen mäts regelbundet, minst en gång om dagen. När komposten når en temperatur över 55°C i tre dygn eller över 65 °C i två dygn är det dags att vända komposten. Vid 55°C grader dör ogräsfrön och de flesta patogener. Över 70°C börjar de goda mikroorganismerna också att dö. Genom att vända komposten får man temperaturen att sjunka. Samtidigt flyttas det materialet som legat ytterst in i mitten av komposten.
Efter vändning börjar temperaturen stiga igen. Denna process upprepas till dess att temperaturen i komposten börjar stabiliseras under 55 grader. Komposten bör vändas minst tre gånger för att allt material skall ha passerat mitten och kommit upp i temperatur. Efter ca 3 månader är processen klar och komposten kan läggas i större högar för att mogna.
Bygga Kompost – En Grundlig Guide
När man strängkomposterar är det viktigt att hålla koll på innehållet av kol och kväve i startmaterialen för att få rätt balans. Material med högt innehåll av kol kan vara träflis, halm, papper och höstlöv. Exempel på material med högt innehåll av kväve är gödsel, rötslam och vall speciellt tidigt på våren. Mikroorganismerna använder kol C som energikälla och kväve N som en del av byggstenarna för att bilda cellstruktur.
För att mikroorganismerna ska kunna föröka sig måste det därför finnas tillräckligt med kväve annars stannar nerbrytningsprocessen av. Det är bra att sikta på en C:N kvot runt 30 i startmaterialet. Under komposteringsprocessen oxideras kol till koldioxid CO 2 och efterhand kommer C:N kvoten att sjunka. Mängden kol minskar medan kvävet är konstant. Om C:N kvoten är mycket högre än 30 tar komposteringen längre tid och temperaturen förblir ganska låg.
Normal C:N kvot för en färdig kompost är 14— Är komposten inte färdig och kvoten är högre än 20 så kommer mikroorganismerna att binda upp allt tillgängligt kväve i jorden när man lägger ut komposten. Detta medför en ren kvävebrist i systemet. Om C:N kvoten är mindre än 25 i startmaterialet är det brist på kol i komposten. Då gör mikroberna av med överskottskväve i form av ammoniak. Då kan man känna en doft av ammoniak när man vänder stacken.
När kvävet avgår som ammoniak är det en ren kväveförlust till atmosfären och det vill man undvika. För lite kväve gör att tillväxten går långsamt och processen avstannar. För mycket kväve gör att processen går för fort, temperaturen stiger för högt och dödar stora delar av mikrolivet.