Utmattning insjuknande
Utmattningssyndrom kallades tidigare för utbrändhet eller att “gå in i väggen”. Oftast kommer symptomen vid utmattning smygande, vilket gör att det tar tid att upptäcka hur stressen påverkar dig och ditt psyke. När symtomen förvärras gradvis kan upplevelsen normaliseras och det blir då svårare att inse att man mår dåligt. Utmattningssyndrom är ett sjukdomstillstånd som präglas av utmattning, koncentrations - och minnessvårigheter samt kroppsliga symtom.
Besvären utvecklas vanligen successivt som en följd av långvarig stress , men kan sedan förvärras abrupt i samband med insjuknandet. Återhämtningen därefter kan ta tid och dröja mellan ett halvår och ett år, alternativt längre. Symtomen på utmattningssyndrom överlappar med de hos depression , och diagnoserna förekommer ofta samtidigt. Diagnosen har även likheter med det arbetspsykologiska begreppet utbrändhet. I folkmun används begreppen "utbrändhet" eller att "gå in i väggen" ofta synonymt med utmattningssyndrom.
Det avråds dock från att kalla utmattningssyndrom för "utbrändhet", dels för att undvika sammanblandning av begreppen och dels för att termen i svensk översättning anses antyda en alltför dyster prognos. Diagnosen lanserades i Sverige efter millennieskiftet. Den kallades först utmattningsdepression men fick sitt nuvarande namn , och infördes i den svenska versionen av ICD av Socialstyrelsen Sedan införandet har sjukskrivningarna för utmattningssyndrom blivit en allt större andel av de totala sjukskrivningstalen i landet.
För sjukskrivningar längre än 90 dagar är detta den vanligaste diagnosen, och kvinnor är överrepresenterade. Diagnosen har inte fått någon spridning utanför Sverige. Behandlingen av utmattningssyndrom varierar mellan vårdenheter och olika delar av landet. Vanliga moment är psykoedukation , fysisk aktivitet och psykoterapi individuellt eller i grupp. Multimodal rehabilitering har också erbjudits av särskilda enheter.
Stress och förloppet vid utmattningssyndrom
Flera behandlingsmetoder har visat sig effektiva för att lindra symtomen på utmattning, men ingen studerad behandling har visat sig kunna förkorta tiden till återgång i arbete. Stress är en naturlig del av livet som kan genera en mängd olika reaktioner, varav flera kan te sig som sjukdomstecken utan att för den skull innebära sjukdom. Att människor periodvis är stressade är i någon mening förväntat och gränsdragningen mellan "sjuka" och "friska" reaktioner på stress är inte alltid självklar eftersom gränsen däremellan inte är skarp.
Symtomen på utmattningssyndrom är flera och inkluderar energilöshet, sänkt stresstålighet samt olika kroppsliga symtom. De flesta drabbade lider också av någon sömnstörning. Typisk för utmattningssyndromet anses vara ett initialförlopp prodromalfas med symtom som varat under en längre tid, följt av en akut debut och sedan en långvarig återhämtningsfas som präglas av utmattning och koncentrationssvårigheter.
En del drabbade söker då sjukvård för olika kroppsliga följdsymtom utan att den bakomliggande orsaken identifieras. Därefter följer en eskalerande uttröttbarhet som övergår i utmattning och koncentrationssvårigheter samtidigt som övriga symtom förvärras. Det allmänna måendet förbättras gradvis samtidigt som de kroppsliga symtomen tenderar att avta, men sömnproblem samt koncentrations- och minnessvårigheter kan kvarstå under en längre tid.
Utmattningssyndrom är en klinisk diagnos som kan ställas av en kvalificerad yrkesutövare baserat på en patients berättelse. Mätning av saliv- kortisol har utvärderats, men tillför inget till diagnostiken.
Utmattningssyndrom
Utmattningssyndrom klassificeras i den svenska versionen av diagnosmanualen ICD med koden F Denna diagnos sorteras under "anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress". Där anmärks att man vid samtidig förekomst av annan psykiatrisk huvuddiagnos: exempelvis depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom ; bör ange utmattningssyndrom som bidiagnos.
För att diagnosen utmattningssyndrom ska kunna ställas måste det finnas fysiska och psykiska tecken på utmattning efter en period med långvarigt förhöjd stressnivå. Symtomen på sjukdom ska också ha föregåtts av en period med förhöjd stress, där en eller flera stressfaktorer förelegat under minst sex månaders tid. Diagnosen har ingen internationell spridning och används endast i Sverige. Det finns ingen internationell samstämmighet om hur symtom orsakade av kronisk stress bör utredas, klassificeras och behandlas.
Olika skattningsskalor kan användas för att utvärdera risk för utbrändhet, skatta symtomens intensitet och screena för olika försvårande tillstånd. Tiden till återhämtning anses vara längre än för många andra psykiska sjukdomar och det försäkringsmedicinska beslutsstödet ger stöd för en sjukskrivningsperiod på mellan sex och tolv månader. En uppföljningsstudie av patienter som genomgått multimodal rehabilitering har visat att utbrändhets- och kroppsliga symtom fortsatte att förbättras under den månadersperiod som studien varade.
Samtidigt uppgav knappt hälften av patienterna 7—10 år senare att de upplevde "utmattning" och en majoritet uppgav en fortsatt nedsatt stresstålighet. Vid institutet för stressmedicins uppföljning av patienter visades att patienter som fortfarande uppfyllde kriterier för utmattningssyndrom 7—10 år efter insjuknande, oftare hade arbetsledaransvar eller vårdnadsansvar för barn med kronisk sjukdom eller psykiatrisk diagnos.
Gruppen som tillfrisknat hade istället något oftare vårdnadsansvar för sjuka föräldrar. Stora epidemiologiska studier som undersöker förekomsten av utmattningssyndrom saknas. Sådana enkätstudier tenderar dock att generera överskattningar. Individer med utmattningssyndrom har en förhöjd risk för olika kroppsliga sjukdomar som diabetes , hjärt-kärlsjukdom och långvarig smärta. Könsskillnaden kan inte förklaras utifrån kön eller genus, utan är proportionerlig mot den faktiska stressnivån.